Tisdagen började med att eleverna fick vara med på en trumlektion tillsammans med spanskelever från samma årskurs, också sådana som inte deltar i utbytet. Just under den här tiden på året står gemensamt trummade på agendan på många skolor eftersom man förbereder sig inför påskprocessionerna. Pedro de Luna är ingen rik skola och när man kommer från en skola med musiklokaler och resurser som Fäladsgårdens kan man förvånas över att det instrument eleverna tilldelas är en hink. Desto mer imponerande då att man verkligen fick till ett trumspel i stämmor under ledning av en mycket fokuserad musiklärare.
Efter trummadet fortsatte dagen med lektioner i mimik med en av de lärare som kvällen innan intagit scenen på Stadsteatern. Det är uppenbart att vi omges av lärare som är engagerade och duktiga på dina ämnen, men det är också tydligt att våra elever på nära håll får uppleva hur många vuxna i Spanien som har svårt att kommunicera på engelska och istället pratar på den spanska som är deras modersmål. Om man har varit i Spanien mycket vet man att det finns en kollektiv skam över de dåliga språkkunskaperna, men man ser också att många hanterar det genom att signalera att det borde vara upp till omgivningen att lära sig spanska. Eftersom många vuxna skäms över sin dåliga engelska kan de inte riktigt ta in att våra elever kan två och ofta fler språk bättre än spanska och att ödmjukheten kanske borde vara större. Det kan emellertid vi och vimär ständigt stolta över våra elevers tålamod och ambitioner. Trots långa genomgångar på tidvis snabb och komplex spanska håller de ihop och gör sitt bästa, så också i den lektion i mimik som de gick under förmiddagen. Eleverna fick göra en version av viskleken med mimik vilket gjorde det uppenbart för dem att minnet och den egna upplevelsen av olika scener kan se mycket olika ut.
Innan elvarasten fick eleverna också en lektion i sångteknik, den här gången på engelska. Den resulterade i körsång av Abbas Waterloo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar